Toxisk toppstyrning

 

-Av de mer än tusen bilister som fastnade i snöstormen på E22 mellan Hörby och Kristianstad den tredje januari i år, så visade det sig i efterhand att samtliga var miljöpartister.

-Hur kan man veta det?

-De var totalt insnöade.

                            (OBS! För att få loss örhängena krävs en örfil.)

En av dem som fastnade i snömassorna var Märta, 47: ”Ja, jag är ju väderförnekare och visserligen föll det några snöflingor när jag startade från Malmö i min Volvo 850 från 1997. Men som alla miljöpartister är jag fanatiskt övertygad om att jorden håller på att brinna upp, så jag inbillade mig att snön smälter bort i rödaste rappet. Temperaturen på den här planeten har ju aldrig varit högre än under förra året. Så jag satt där i bilen, pustande i hettan och med svettiga armhålor, när det ganska snart började bildas långa köer framför mig. Och inte fan smälte snön. Trots att alltså jorden enligt vetenskapen är totalt överhettad. Snödrivorna växte och vinden ven. Inte runt ön med samma namn, men ändå… Jag blev alltmer irriterad och slutligen försökte jag medelst toxisk toppstyrning avancera förbi kön genom några djärva omkörningar. My way or the highway. Men det slutade oförklarligt nog med att jag själv körde i diket. Jag är som sagt bra på att göra kaos.”

I över ett dygn satt Märta, 47 instängd i bilen och fast i det helvetiska snökaoset: ”Som tur var så hade jag som av en händelse en box billigt rödvin i baksätet. Samt en liten påse mjöl och en ekivokt ekologisk morot. Så gick natten och på morgonen var vinet och mjölet nästan slut. Moroten använde jag först till att tillfredsställa mina liderliga lustar, men sen åt jag helt sonika upp den. Motorn gick på tomgång hela natten. Kanske inte så bra för det s.k. klimatet, men bra för klimatdebatten! Ju mer avgaser som spys ut, desto bättre för oss fanatiska klimatkramare. Det är bara att Gaza på! Allt för att öka MP:s chanser att nå 4-procentsmålet! Så jag var nöjd och belåten, lullig och laddad med flera bogserlinor, när bilbärgarna äntligen dök upp.”

En statiskt säkerställd undersökning visade senare att samtliga bilbärgare på E 22:an under snöstormen var sverigedemokrater. Lyckligt ovetandes om detta faktum lyckades Märta, 47 så småningom ta sig hem till fashionabla Limhamn. Men transporten krävde förstås ekologisk, feministisk, humanitär och identitetspolitisk bärgning av certifierade hbtqi-förare.

Några dagar efter hemkomsten upptäckte Märta, 47 Aftonbladets toxiska toppstyrare Anders Lindberg ute på parkeringen. Han bröt sig därefter in i hennes bil och började torka samtliga invändiga ytor med specialservetter. När Märta, 47 kom ut viftade han leende med ett antal moderatblå servetter. Han förklarade att han bara städat Volvon inuti och ursäktade sig sedan med att hade bråttom till flyget. Märta, 47 svimmade å Aftonbladets vägnar av flygskam.

Blott några dagar senare sjukskrev sig Märta, 47 helt på eget bevåg: ”Ja, jag är en redig drama gueen och kände mig mer eller mindre helt utbränd och traumatiserad efter snöchocken på E 22:an. Det ska ju helt enkelt inte kunna bli så jävla kallt och snöigt i det här jävla landet när jordens medeltemperatur raskt närmar sig 800 grader. Jag får väl skylla sjukskrivningen på värmeslag. Eller kanske kåtslag? Klimatångest? Postdramatisk stress? Det minst sagt frostiga klimatet på det läckande partikansliet? Psykisk ohälsa är förstås alltid gångbart. Eller är jag kanske helt enkelt sindsyg som dom säger på andra sidan Sundet? Nej, riktigt sund är jag förstås inte… Det råder mental istid i min ärtiga hjärna. Men jag tror ändå jag ber min husläkare Doktor Glas att skriva ut lite roliga piller och ett sjukintyg på obestämd tid för just Värmeslag. Sen hoppas jag att alla tycker sååå synd om mig…

Men antagligen kommer jag aldrig kunna komma tillbaka till arbetslivet mer. Min ärkefiende Broder Daniel tar ensam över som s.k. språkrör nu. Tja, eller Bror som vi lite skämtsamt kallar honom. Jag får väl bli långtidsarbetsskygg då… Risken är ju att partiet ersätter mig med Alice, 52. Alla älskar Alice. Men inte jag! Fast det penningkåta ludret stannar nog i Bryssel livet ut. Lättförtjänta pengar. Minimal arbetsinsats för maximal lön. Nästan ingen skatt. Förresten, kanske en toxisk woke-toka som jag har en framtid inom EU-parlamentet… Många avdankade partiledare och dysfunktionella riksdagsledamöter dyker ju förr eller senare upp på Bryssels Elefantkyrkogård…”